Pias skrivtips: Vad kan vi lära oss av Döda Poeters Sällskap, del 4

Innan vi fortsätter vill jag stanna lite vid den antagonistiska kraften. Vad är det egentligen?

Den antagonistiska kraften är det som står mellan huvudpersonen och hens mål. Det kan vara vad som helst, så länge det är ett hinder på vägen till målet.

• Yttre antagonistisk kraft - t.ex. bilen kör i diket, bomb riskerar att sprängas, vulkanen får ett utbrott ... Ja, den typen av yttre hinder som står mellan din huvudperson och hens mål.
• Inre antagonistisk kraft - t.ex. dåligt självförtroende, rädsla för att bli sviken, tvivel i största allmänhet ... Ja, alla de där svagheterna som gör att din huvudperson inte tror på sig själv eller livet och därför inte vågar ta steget som krävs för att hen ska nå sitt mål.
• Interpersonell antagonistisk kraft - t.ex. den onda boven, motståndaren om guldet, tjejens pojkvän ... Ja, alla de där personerna som kommer ivägen för din huvudperson och hens mål. Kort och gott det vi brukar kalla antagonisten.

När du skriver är det ett plus om du använder dig av alla dessa sorters antagonistiska krafter. Du kan ha en ond person som står mellan huvudpersonen och hens mål, men också yttre hinder som att bilen går sönder och inre hinder som tvivel och rädslor.

I en film är det dock ofta svårt att visa den inre antagonistiska kraften. Det är lättare att kasta in en ond bov än att bygga en hela filmen på att huvudpersonen är feg. Det är därför vi oftst ser yttre eller interpersonella antagonistiska krafter i filmer.

I Döda Poeters Sällskap har vi både inre som interpersonella hinder. Todds största hinder är hans dåliga självförtroende medan Neil, Knox, Charlie och Mr Keating alla kämpar mot en ond antagonist. I Neils fall handlar det om hans far. I Knox fall om Chris pojkvän. I Charlie och Mr Keatings fall om rektorn Mr Nolan.

En annan viktig sak med den antagonistiska kraften är att den ska bli allt svårare att övervinna ju längre in i boken/filmen vi kommer. Om den verkade svag i början ska den defintivit inte verka svag när närmar oss slutet.

Låt oss nu gå vidare och titta djupare på Charlies antagonistiska kraft, men innan dess ska jag upprepa min strukturmodell som jag använder mig av för att analysera den här filmen.
 

1. Öppningsscenen
2. Kroken, etablera hjälten
3. Katalysatorn
4. Detbatt, tvivel
5. Plot Point 1
6. Reaktion, livet leker
7. Pinch Point 1
8. Misslyckande eller framgång
9. Mittpunkten, genombrottet
10. Handling, utmaning
11. Pinch Point 2
12. Allt hopp är ute
13. Plot Point 2
14. Det avgörande beslutet
15. Klimax
16. Upplösning, säcken knyts ihop
17. Slutscenen

Vi är inne i Charlies Pinch Point 2. Han har blivit inkallad till rektor Mr Nolans kontor. Som jag berättade ovan är Mr Nolan Charlies antagonistiska kraft - rektorn är det största hindret mot Charlies mål om att få in tjejer på skolan.

Wipe that smirk off your face, säger Mr Nolan till Charlie. If you think, Mr Dalton, that you're the first to try to get thrown out of this school, think again. Others have had similar notions, and have failed ... just as surely as you will fail.
 

Det här är ord och inga visor. Mr Nolan tolererar inga avsteg från skolans hårda disciplin. Han är i sanning en stark antagonist.

Och antagonisten ska vara stark i Pinch Point 2. Som jag berättat innan är det viktigt med en konfliktupptrappning - att hindret blir svårare och svårare. Alltså ska den antagonistiska kraften visa sig allt starkare ju längre in i filmen vi kommer.

Assueme the position, fortsätter rektorn.

Charlie böjer sig fram. Han sätter händerna mot skrivbordet och biter ihop.

Kameran fokuserar på Mr Nolan som håller en bräda i handen.
 

Rektorn knäpper upp skortärmarna och går fram till Charlie. 

Count aloud, Mr Dalton, säger han.
 

Kameran fokuserar på Charlies sammanbitna ansikte. Han grimaserar.

One, räknar Charlie.

Vi får se Mr Nolans samanbitna ansikte och hur han höjer brädan till ytterligare ett slag.

Two.

Ytterligare ett slag.

Three.
Four.
Five.

Charlies ansikte är förvridet i smärta.

What is this Dead Poets Society? I want names, säger Mr Nolan.
 

Kommer Charlie att skvallra?

Det är den stora frågan. Rektorn är, som du märker, inte bara Charlies antagonistiska kraft utan hela Döda Poeters Sällskap. Kommer föreningen att överleva detta?

I nästa scen ser vi killarna som oroligt väntar i korridoren utanför sina rum.
 

Charlie kommer staplandes fram. Man ser hur han skärper sig när han närmar sig korridoren för att killarna inte ska se hur ont han har.
 

Vännerna skingras när han går förbi.

You kicked out? undrar Neil.

No.

So what happened?

Charlie lutar sig mot dörrposten och suckar.

I'm to turn everybody in, aplogize to the school ... and all will be forgiven.
 

So, what are you gonna do?

Charlie går in i sitt rum utan att se på Neil.

Charlie!

Charlie vänder sig sakta om.

Damn it, Neil, the name is Nuwanda, svarar han och ler.
 

Charlie stänger dörren och Neil ler.

Vi har kommit 1 timme och 15 minuter, eller 62,5% in i filmen. Just det ja - det är exakt där Pinch Point 2 ska vara enligt den klassiska modellen. Men nu har vi ju flera karaktärer vi får följa i den här filmen, så Pinch Point 2 är inte över än.

Vi går vidare till Mr Keating.
 

I nästa scen ser vi John Keating stå och koka te till latinläraren Mr Mac Allister inne på kontoret.

Rektorn Mr Nolan kommer förbi.

Excuse me. May we have a word, Mr Keating?
 

Cetainly, säger Mr Keating.

Han sätter ned tekoppen och rättar till slipsen innan han följer efter rektorn ut i klassrummet.

This was my first classroom, John. Did you know that?

Vad manusförfattaren gör här är att ge bakgrundsinformation till tittarna.

BAKGRUNDSINFORMATION!

Har man inte sett filmen kan man undra vad syftet är med denna till synes meningslösa information. Är det bara lite kallprat innan Mr Nolan delar ut de verkliga slagen?

Ofta när jag läser nybörjarmanus så är bakgrundsinformationen ett stort problem. Det är på tok för mycket och författaren verkar inte ha något syfte med varför läsarna måste veta de här sakerna. Det sänker tempot i berättelsen och kan i värsta fall tråka ut läsarna så mycket att de slår igen boken för att aldrig mer öppna den.

I Döda Poeters Sällskap finns ingen bakgrundsinformation som kastats in utan syfte. Nej, det här är noga genomtänkt.

Skälet till varför vi läsare måste få veta att det här är Mr Nolans första klassrum kommer visa sig i slutet av filmen. Och syftet är att få oss att tänka - aha!

Detta är alltså en ledtråd till vad som komma skall.

My first desk, Mr Nolan pekar på Mr Keatings skrivbord.

Didn't know you taught, Mr Nolan, säger John Keating.

English. Oh, long before your time. It was hard giving it up, I can tell you.

Ledtrådar, ledrådar ... All den här bakgrundsinformationen är en enda lång ledtråd. Den har ett mycket viktigt syfte att spela. 

Och så ska du också hantera bakgrundsinformationen - droppa inte en massa bakgrundsinformation i onödan. Tänk igenom varenda ord mycket noggrannt och ha ett syfte med vad du gör.
 

Nu går vi vidare till det verkliga skälet till vad Mr Nolan gör i John Keatings klassrum.

I'm hearing rumours, John ... säger Mr Nolan och tilltalar honom vid förnamn.
 

Rektorn går fram till Mr Keating.

... about some unorthodox teaching methods in your classroom. I'm not sayng they've anything to do with the Daltons boy's outburst. But I don't thik I have warn you, boys his age are very impressionable.
 

Well, your reprimand made quite an impression, I'm sure, svarar Mr Keating.

Nolan vänder sig mot fönstret.

What was going on in the courtyard the other day?
 

Courtyard? undrar Keating.

Yeah. Boys marching, svarar Nolan och vänder sig om. Clapping in unison.

Oh, that. Keating brister ut i ett leende. That was an exercise to prove a point. Dangers of conformity.
 

Well, John, the curriculum here is set. Mr Nolan slår ut med armarna. It's proven it works. If you question it, rektorn skakar på huvudet, what's to prevent them from doing the same?

Men John ger inte upp så lätt. Han verkar inte riktigt förstå hur illa det här är för rektorn. Istället fortsätter han le som att han har svaret på allt.

I always thought the idea of education was to learn to think for yourself.

At these boys' age, not on your life, svarar rektorn och leendet stelnar i Keatings ansikte.

Tradition, John. Discipline.
 

Prepare them for college and the rest will take care of itself.

Mr Keating sväljer. Rektorn klappar honom på armen och vänder sig om och går.

Det här är Mr Keatings Pinch Point 2. En mycket tydlig sådan, som ni märker.
 

Vi har kommit till den del av manuset som på engelska oftast kallas the dark moment eller all is lost. Jag kallar den Allt hopp är ute. 

Tanken med denna del är att läsarna/tittarna ska känna total hopplöshet. Huvudpersonen har kämpat tappert men besgrats, hen är slagen till marken, allt är som mörkast och ingen lösning finns i sikte.

Hur känner sig huvudpersonen nu? Vad tänker hen, vad gör hen?  Det behövs mer mod, mer kreativitet och en bättre plan. Det är precis innan din huvudperson reser sig upp igen och famlar efter det allra sista grässtrået.

Ibland är den här delen av manuset en ren framgång för huvudpersonen - allt är på topp - det vill säga raka motsatsen till allt hopp är ute. När så sker måste det gå dåligt för din huvudperson relativt snart, annars tröttnar läsarna. Du har ju en hel akt kvar innan hjälten når sitt mål. 

• Antingen börjar den här delen negativt och slutar positivt på så vis att huvudpersonen hittar kraft att kämpa vidare.
• Eller så börjar den positivt och slutar negativt så att läsarna/tittarna inte ska tro att boken/filmen är slut.

Ibland är det verkligen totalt nattsvart för huvudpersonen. Då är det uppenbart att vi kommit till Allt hopp är ute. Men ibland är det bara lite sämre än tidigare och då är den här delen inte lika lätt att upptäcka. Och ibland är alltså allting på topp mest hela tiden. Det finns alla varianter.

Hur har man gjort i Döda Poeters Sällskap?
 

I nästa scen får vi se killarna i uppehållsrummet. De har samlats runt Charlie som sitter tillbakalutad i en skinnfåtölj, med svarta solglasögon på hjässan och en pipa i handen.

Creak, säger Charlie och tar ut pipan ur munnen. He starts walkin' around towards my left. Creak. Creak. "Assume the position, Mr Dalton".

Kameran fokuserar på Neil, Cameron och Todd som ler åt Charlies berättelse. I bakgrunden ser vi dörren öppnas och Mr Keating som kommer in i rummet.

Killarna reser sig upp från sina sittplatser.

It's all right, gentlemen, säger Mr Keating.

Mr Keating, säger Charlie och tar av sig glasögonen.

Mr Dalton, hälsar Keating och går fram till Charlie.
That was a pretty lame stunt you pulled today.
 

Här går vi rakt på sak. Inget kringsnack, ingen bakgrundsinformation, ingen trevande start. Syftet med den här scenen är mycket klar och manusförfattarna kastar sig rakt in i det som är viktigt.

You're siding with Mr Nolan? frågar Charlie förvånat.
What about carpe diem and sucking all the marrow out of life and all that?
 

Sucking the marrow out of life, förklarar Keating, doesn't mean choking on the bone.
 

Kameran fokuserar på en mycket frågande Charlie. Orden verkar gå in och han stänger munnen och sänker huvudet.

Sure there's a time for daring, and there's a time for caution, fortsätter Keating. And a wise man understands which is called for.

But I thought you'd like that, säger Charlie och tittar på Keating igen.

No. You being expelled from school is not daring to me. It's stupid ... cause you'll miss some golde opportunities.

Yeah. Like what? 

Like, if nothing else ... the opportunity to attend my classes.

Charlie ler.

Got it, Ace?

Aye, aye, Captain.
 

Keep your head about you. Keating blinkar åt Charlie och vänder sig om.

That goes for the lot of you.

Yes, Captain, svarar killarna.
Yes, Captain.
Captain.

Mr Keating börjar gå mot utgången.

Phone call from God, säger han, if it had been collect, it would've been daring.
 

All right. Go on, play, uppmuntrar Mr Keating eleverna.

De sätter sig runt Charlie igen.

Det här känns kanske inte som en direkt hopplös scen. Charlie verkar inte speciellt ledsen och Mr Keatings ord är inte speciellt illavarslande.

Men Allt hopp är ute handlar lika mycket om hur karaktärerna reagerar på informationen att allt hopp är ute. Charlie har precis fått veta att han kan bli reglerad och hans reaktion är att berätta roliga historier om det för killarna.

Det här är även en Allt hopp är ute-scen för Mr Keating. Han har också fått sig en tillsägelse och John Keatings reaktion är att försöka lösa problemet genom att prata killarna till rätta.

Ska vi vara ärliga så började "Allt hopp är ute" redan i scenerna innan, den där rektorn agar Charlie och tillrättavisar Mr Keating. Det var där vi kände hopplösheten som värst. Och så kan det vara. Scenerna kan gå i varandra. Jag har sagt det flera gånger och det tål att upprepas - det finns inga vattensäkra skott mellan de olika delarna i ett manus. 
 

Vi gör ett hopp tillbaka i strukturen. Den här gången får vi följa Neil, vars resa blivit pausad i hela 25 minuter. Neil som var först med mittpunkten har fått vänta på sin handling/utmaning-scen.

Som jag beskrev i förra blogginlägget om Döda Poeters Sällskap går karaktärerna in i attack mode efter mittpunkten. Det är här de bestämmer sig för att lösa problemet oavsett vad och nå sitt mål. 

Men fortfarande förstår huvudpersonerna inte allt. Och trots att huvudpersonerna trappar upp kampen är det inte tillräckligt. 

I den här delen handlar kampen snarare om att huvudpersonen kämpar på utan att ställas direkt öga mot öga med den antagonististiska kraften.

Det innebär dock inte att motståndet inte ger sig till känna. Ju mer dina huvudpersoner kämpar desto starkare blir nämligen den antagonistiska kraften. 
 

Neil cyklar iväg med håret som fladdrar i vinden.

I nästa scen ser vi honom stiga in på teatern.

We're trying to rehearse, okay? säger en röst i bakgrunden.
Start.

A good persuation, therefore hear me. 

Wait, please. Excitement. I don't hear any excitement about this play, säger regissören.

Neil stannar till och tittar.
 

Kameran fokuserar på teaterscenen där vi ser flera personer som övar.

And take her hand, säger regissören. Bring her down the stage and stop. And bear gent to her. Okay?
Try again.
 

Neil ler så ögonen glittrar.
 

Neil har gått från ord till handling. Han har gått emot sin far och spelar teater, precis som han alltid drömt om.

Det här är handling. Neil kämpar på för att nå sitt mål. Den antagonistiska kraften är inte synlig, men vi vet att den finns är i bakgrunden och ruvar. Kommer Neil lyckas med det här hela vägen in i mål eller får hans får reda på det?
 

Vi fortsätter Neils resa och hans Pinch Point 2. Som du säkert minns är en Pinch Point ett direkt möte med den antagonistiska kraften. Syftet är att tittarna/läsarna själva ska kunna dra slutsatser kring det hinder som ligger mellan huvudkaraktären och hens mål.
 

What's for dinner?
Spaghetti and meatballs!

Eleverna rusar genom korridoren samtidigt som Neil kommer tillbaka.

Save some for me, säger han och skrattar.
 

"But, room, Fairy! Here comes Oberon", repeterar han högt för sig själv ur teaterapjäsen medan han närmar sig sitt studentrum.

Han öppnar dörren och stelnar till.
 

Father.

Neil.

Fadern sitter vid hans skrivbord och väntar på honom.
 

Fadern suckar.

Wait a minute, Neil tar mod till sig och tar ett steg närmare sin far. Before you say anything, please let me ex...

Don't you dare talk back to me. Fadern reser sig upp.

Neil backar.

It's bad enough that you've wasted your time with this, this absurd acting business. But you deliberately deceived me!

How, how, how did you expect to get away with this?
 

Neil sväljer.

Answer me.

Neil får inte fram ett ljud.

Who put you up to it? Was it this new man? This, uh, Mr Keating?

No. Neil skakar på huvudet. Nobody ... I thought I'd surprise you.

Fadern skakar på huvudet och vänder sig bort, tar några steg ifrån Neil.

I've gotten all A's in every class, fortsätter Neil.

Fadern vänder sig om.

Did you think I wasn't going to find out?
 

"Oh, my niece is in a play with your son", says Mrs Marks.
"No, no, no" I say. "You must be mistaken. My son's not in a play." förklarar fadern.
You made a liar out of me, Neil!
Now, tomorrow, you go to them ... and you tell them that you're quitting.
 

No, I can't, protesterar Neil. I have the main part. The performance is tomorrow night.

I don't care if the worlds comes to an end tomorrow night, svarar fadern. You are through with that play.
 

Is that clear?

Neil sväljer.

Yes, sir.

Fadern går förbi Neil mot utgången.

I made a great many sacrifies to get you here, Neil ... Fadern drar ett djupt andetag ... and you will not let me down.
 

No, sir.

Kameran fokuserar på Neil som möter sin fars blick.

Den här scenen skulle ha kunnat sluta när fadern säger till Neil "Is that clear?" för vi har förstått syftet med scenen - den antagonistiska kraften har visat sin styrka och hindrar Neil från att nå sitt mål att stå på en teaterscen.

Men scenen slutar inte där. Fadern stannar i dörröppningen och berättar för sonen hur myckat han fått försaka för att Neil ska kunna gå på den här skolan.

För det är så att det finns flera sanningar i en konflikt. Ingen anser sig själv vara den onda parten. De flesta anser sig ha rätt i ett bråk och vems sida du står på beror ofta på vems berättelse du får höra.

Att vi får ta del av orsakerna till att Neils far hindrar sin son från att ställa upp i pjäsen gör fadern mänsklig. Han blir en komplex person som både är en hård antagonist som hindrar Neil att nå sina mål, men även en far som trots allt älskar sin son. 

Och det är viktigt att vi får denna känsla för fadern, för det som händer härnäst skulle inte bli lika starkt om vi inte kände på oss att fadern trots allt älskar sin son och egentligen bara vill honom väl.

Så se till att göra dina karaktärer mänsliga. Ge dem både styrkor och svagheter. Ge dem skäl till varför de handlar som de handlar. Och ställ dem inför svåra dilemman.
 

Allt hopp är ute för Neil. Hans far har kommit på hans lögn och tvingar honom att sluta i pjäsen. Allt ser verkligen nattsvart ut.

Hur mår han? Vad tänker han? Vad ska han göra? 

Ja, vad gör Neil i denna situation?
 

I nästa scen får vi se Mr Keating sitta och skriva brev i sitt rum när det knackar på dörren.

It's open.

Neil kommer in och stänger dörren bakom sig.

Neil, what's up?

Can I speak to you a minute?
 

Certainly. Sit down. Keating pekar på en stol.

Oh. Neil håller på att sätta sig på högen med böcker men hejdar sig och lyfter bort dem från stolen. I'm sorry. Here.

Excuse me, säger Keating och reser sig upp för att ta emot högen. 

Han lägger dem på en annan stol och vänder sig mot Neil.

Get you some tea?

Tea, sure.

Keating häller upp te i en kopp.

Like som milk or sugar in that?

No, thanks. Neil tittar sig omkring i rummet. Gosh they don't give you much room around here.

No. It's part of the monastic oath, svarar Keating och ler.
 

Varför har de med allt detta trista dödprat? Jag har sagt flera gånger att det inte verkar finnas ett överflödigt ord i hela filmen, allt har ett syfte. Men här kommer vi till en oändligt lång hälsningsfras som aldrig verkar ta slut.

Ändå kändes det inte långt när jag såg filmen.

Vad filmmakarna gör här är att skapa en förståelse för vad som driver John Keating att göra det han gör. Han lever i ett litet rum, långt ifrån sin älskade. Det är mycket tedrickande, typiskt engelskt beteende. Varför har han flyttat från London för att undervisa i den här skolan?

Ja, det kan man fråga sig.

They don't want worldly things distracting me from my teaching, fortsätter han och ger koppen till Neil.

De sätter sig vid skrivbordet.

She's pretty, säger Neil och menar fotot på kvinnan som står på skrivbordet.

She's also in London, svarar Keating. Makes it a little difficult.

How do you stand it?

Stand what?
 

Kameran fokuerar på Neil som ser frågande ut.

You can go anywhere. You can do anything. How can you stand being here?

'Cause I love teaching. I don't want to be anywhere else.
 

Här får vi veta lite om vad som driver John Keating och varför det är viktigt för honom att vara kvar. Det är bra. Men jag hade gärna velat ha en förklaring till varför han inte vill vara någon annanstans. Det känns ju som att han fått försaka väldigt mycket i livet för den här anställningen. 

Keating tar en klunk från sitt te medan Neil ser fundersam ut.

What's up? undrar Keating.

Neil tittar ned.

I just talked to my father. He's making me quit the play at Henley Hall.
 

Keating sväljer.

Acting's everythingto me, fortsätter Neil och försöker se glad ut. I re... But he doesn't know. He ... I can see his point. We're not a rich family like Charlie's, and we ... But he's planning the rest of my life for me, and I ...

H-He's never asked me what I want.
 

Have you ever told your father what you just told me? råder Keating. 
 

About your passion for acting. You ever show him that?

Neil skakar på huvudet och tittar ned i knäet.

I can't.

Why not?

Neil sväljer.

I can't talk to him this way.

Then you're acting for him, too.
 

You're playing the part of the dutiful son. 

Kameran fokuserar på Neil.

I know this sounds impossible, fortsätter Keating, but you have to talk to him.
 

You have to show him who you are, what your heart is, fortsätter Keating.

Neil skakar på huvudet.

I know what he'll say. He'll tell me that acting's a whim, and I should forget it. That they're counting on me. 
He'll just tell me to put it out of my mind for my own good.

You are not an indentured servant. If it's not a whim for you, svarar Keating, you prove it to him by your conviction and your passion. You show him that, and if he still doesn't believe you ... well, by then you'll be out of school and you can do anything you want.
 

Neil ler och tittar ned. Han skakar på huvudet.

No.

Neil torkar tårar från ögonvråna.

What about the play? The show's tomorrow night.
 

Well, svarar Keating, you have to talk to him before tomorrow night.
 

Neil drar in andan. Öppnar munnen.

I ... Isn't there an easier way?

No?

Keating tittar medlidande på Neil som skrattar till. 

I'm trapped.
 

No, you're not, svarar Keating.

Det här är verkligen en allt hopp är ute-scen. Neil har gått till Mr Keating för att be om råd, men det enda han får till svar är att han måste konfrontera sin far.

Neils stora skräck är att konfrontera fadern och ändå är det där lösningen ligger för att han ska lyckas nå sitt mål. Han kommer aldrig nå målet om han inte vågar säga sitt hjärtas mening till fadern.

Kommer han lyckas överkomma sin största rädsla? Det återstår att se.
 

Nu hoppar vi till Knox. Sist vi mötte honom var han på fest hos Chet Danburrys och Knox kysste Chris på pannan. Detta uppmärksammandes av Chris pojkvän Chet som svarade genom att slå Knox på käften. 

En rätt stark Pinch Point 2-scen med andra ord där den antagonistiska kraften visade sin fulla styrka.

Allt hopp är med andra ord ute, kan man misstänka.

Ja, hur är det med den saken egentligen? Den här scenen handlar om hur karaktären reagerar på att allt hopp är ute. Och hur reagerar Knox? 

Låt oss se.
 

Scenen börjar med att ett stort snötäcke breder ut sig på marken utanför skolan.

Knox stänger dörren, stannar, ser sig om och springer sedan i full fart mot cyklarna.

Han ser sig om igen, tar en cykel och kastar sig upp. Hukar sig ned medan han tittar åt alla håll och så trampar han iväg.

Uppenbarligen är han på väg att göra något han inte får.
 

I nästa scen får vi se dörrarna till en annan skola slås upp. Elever strömmar in och i den stora mängen ser vi Knox med en bukett blommor i handen.

Han stananr och tittar sig förvirrat omkring.

Chris! säger han och ler, börjar röra sig genom folkhavet igen.

Crhis, säger han och vänder tjejen om. Men det är fel tjej. Knox fattar sig fort.

Chris Noel. Do you know where she is?
 

Um, I think she's in room 111. Tjejen pekar med hela armen.

Thanks.

Knox vänder sig om och springer åt det håll tjejen pekat.

Man kan ju inte direkt tro att det här är en "Allt hopp är ute"-scen, för Knox är full av hopp och självförtroende.

Men det är ju så han tacklar problemet med att allt hopp är ute. Det triggar honom bara att satsa ännu mer.

I know, säger Chris och slår igen skåpdörren. I samma stund får hon syn på Knox och stelnar till.
 

Knox för syn på Chris och stannar mitt i steget.
 

Chris vänder sig om och stänger igen skåpdörren, vrider ned blicken och hoppas att Knox inte ska ha sett henne.

Men det är klart Knox har sett henne.

Excuse me. Chris, säger han och rusar fram till henne.

Knox, what are you doing here?

Chris ser lätt panikslagen ut. Nog kan det tycka som om allt hopp är ute, alltid :)
 

I came to apologize for the other night, säger Knox.

Chris tittar sig oroligt omkring.

I brought you these and a poem I wrote for you.

Chris försöker komma undan. Knox följer efter.

Chris tar tag i hans arm och drar honom åt sidan.

Knox, don't you know that if Chet finds you he'll kill you?

I don't care, svarar Knox. I love you, Chris.

Knox, you're crazy.
 

Look, I acted lika a jerk and I know it.

Hey, Tony! ropar någon och Chris vrider på huvudet.

Please accept these. Knox försöker ge blommorna till Chris. Please?

No. N-I, I can't. Just forget it.

Chris kryper ihop med huvudet och rusar iväg.

Knox står kvar och stirrar på dörren hon försvunnit in igenom. Sedan går han efter.
 

Chris har hunnit sätta sig ned i bänken. När Knox kommer in vänds allas blickar åt hans håll. Chris ser honom i ögonvrån och stelnar till.

Knox, I don't believe this, säger hon.

All I'm asking you to do is listen, svarar Knox.

Han vecklar upp ett pappersark och börjar läsa. En av fotbollskillarna som var på festen lutar sig fram och tittar fundersamt.

The heavens made a girl namned Chris, läser Knox, with hair and skin of gold.
 

To touch her would be paradise.

Chris stönar och sätter händerna för huvudet. 

Inte mycket till framgång där inte för Knox. Som tittare kan man verkligen tro att allt hopp är ute. Men Knox är glad.
 

I nästa scen får vi se Knox smyga sig in i skolköket.
 

Han norpar åt sig en rostad brödskiva och rusar vidare. 
 

Vi får se honom i trappan med en massa andra elever.

Get out of here, ropar någon.

Cameron, you fool, säger någon annan.

Knox springer fram till sina kamrater.

Charlie vänder Knox om.

Hey, how'd it go? Did you read it to her?
 

Yeah, säger Knox mellan tuggorna och ler.

Charlie, Pitts, Meeks och Cameron skrattar stort.
 

What'd she say? undrar Pitts.

Nothin', svarar Knox.

Nothin', säger Charlie. What do you mean, nothin'?

Knox börjar gå.

Nothin'. Han vänder sig om mot Charlie. But I did it.
 

What did she say?

I know she had to say something. 

Killarna rusar efter.

Come here, Knox.

Seize the day!
 

Vi går tillbaka till Neils Allt hopp är ute. I nästa scen får vi se Mr Keating trava omkring i klassrummet.
 

Han slår sig ned på en skolbänk.

Did you talk to your father?

Kameran fokuserar på Neil som tittar ned i bänken. 
 

Uh, Neil möter Keatings blick, he didn't like it one bit. But, Neil tittar ned igen, at least he's letting me stay in the play.

Keating ser bekymrad ut.

He won't be able to make, make it. He's in Chicago. But, Uh, I thinks he's gonna let me stay with acting.
 

Keating ser inte övertygad ut. 

Really? You told him what you told me?

Yeah. Neil skrattar nervöst och tittar ned i bänken igen. He wasn't happy. But he'll be gone at least four days.

Neil flackar med blicken och fingrar på pennan.

I don't think he'll make the show, but ... I think he'll let me stay with it.
 

Neil lyfter fingret och ler.

"Keep up the school work."

Keating gör en grimas.

Thanks, säger Neil och slår igen böckerna.

Keating lyfter på ena ögonbrynet.

Den här scenen funderade jag mycket på. Är det en del av Neils Allt hopp är ute eller är det en vändpunkt, d.v.s. Neils Plot Point 2?

Det som avgjorde att jag inte anser att det här är en vändpunkt - trots att Neil uppenbarligen har fattat ett viktigt beslut - är att hans beslut inte ändrar något. Redan i mittpunkten fattade Neil beslutet att vara med i pjäsen utan att berätta något för fadern. Och det beslutet har inte ändrats.

Neil har naturligtvis inte talat med sin far. Hans far har naturligtvis inte gett sitt samtycke. Neil fortsätter bara där han börjat - han ljuger och hoppas att fadern aldrig ska komma på honom.

Så inget har ändrats för Neil och därför är inte detta en vändpunkt.

Vi är alltså kvar i Neils "Allt hopp är ute".
 

Beutiful baby. Beautiful baby, sjunger Meeks mot spegeln. Henley Hall, here I come.

Todd skrattar.

Excuse me just a moment, säger Cameron och tränger sig fram. Han borstar håret med en blå plastborste. 

Yes. You're so cute, säger Cameron mot spegelbilden.
 

Todd trycker ned Camerons huvud.

Come on, Todd, protesterar Cameron. I'm trying to fix this.

Come on, Nuwanda, ropar Meeks. You're gonna miss Neil's entrance.

He said something about getting red before we left, säger Pitts.

Getting red? undrar Meeks. What does that mean?

I, uh ... säger Pitts. Well, you know Charlie.

En toadörr öppnas och vi ser en hand med en burk rödfärg och en pensel. Charlie stiger ut.

So Charlie, What's this getting red bit?
 

Charlie öppnar skjortan och blottar en rödmålad blixt på bröstet.
 

Killarna rynkar ögonbrynen. 

W-What is that? undrar Todd.

It's and Indian warrior symbol for virility. Charlie börjar knäppa knapparna i skjortan. Makes me feel potent, like it can drive girls crazy.
 

Oh, come on, Charlie.
The girls are waitin'.

Killarna går ut från badrummet.

Nja, inte är det mycket till allt hopp är ute här inte. Snarare ser vi en Charlie som vänt nedgången till triumf. Det här är snarare allt är på topp-scen. Men som jag sa tidigare kan inte allting vara på topp för jämnan för då tröttnar läsarna/tittarna.

Något måste hända snart som ger smolk i glädjebägaren för Charlie. Men vad?

Ja, det får ni vänta med tills nästa bloggavsnitt av Döda Poeters Sällskap. Då når vi nämligen Plot Point 2 - den tredje stora vändpunkten. Vi närmar oss den fjärde och sista akt. 

Spännande!

Kram Pia

Läs de andra delarna av denna bloggserie:
Vad kan vi lära oss av Döda Poeters Sällskap?
Vad kan vi lära oss av Döda Poeters Sällskap, del 2
Vad kan vi lära oss av Döda Poeters Sällskap, del 3
Vad kan vi lära oss av Döda Poeters Sällskap, del 5
Vad kan vi lära oss av Döda Poeters Sällskap, del 6